oron skanderar

  
Kan en verkligt fel verklighet ändra det-
där, som med jämna steg, främjar fel?


Hur som hjärnan ger änglar spel, ensam e-
sen, för vår längtans del, mäkta skev, lämna er-
kan väl ge mig upp uppsving, men oron skanderar-


när jordbor halveras, o-klokt stagneras

vår tro på att leva, ja det är berättigat-
men jag vill berätta hur som saker förändras
för aldrig någonsin ska någon dö ensam-
någon blör ensam,
 när ordelagen viner träffar varje kropp på jorden-
cirklar sluter sig var dar, i eviga spiraler-

mönstret vägrar bryta
problemet det kallas sedermera problem ett-

hjärnceller
järnsäller

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0