När superlativen inte räcker till.

Var på två års kalas i går för Nadine, Grattis i förskott.. =)

jag sitter och  tänker hjärndöda tankar, hjärtat bankar lite hårdare än normalt.
 vädret ute är vitt och kallt.
ett nyktert sinnestillstånd kan kännas enformigt och trivialt.
jag är precis som dig, bortsett från mitt komplicerade sinne och mitt smått thc skadade minne.
mentalt utlåst fast kroppsligt inlåst.
ett enigma som låser sig varje gång någon försöker knäcka den kryptiska koden.
förevigt pessimistisk men hoppas tyst för mig själv på det bästa,
trött på att festa, trött på det mesta och trött på de flesta.
lever på en lögn men håller mig lugn försöker gå vidare men kedjan är alltför tung. tar en projicerad mental promenad i ett förvridet landskap med mina hjärnspöken som sällskap,
jag vet att dom skulle dö ut bara jag slutade mata dom men jag har vant mig vid deras närvaro.
ingen kan se in i framtiden men morgondagen som finns bortom horisonten kan berätta allt. den den glödande konen mellan mina fingrar är ett suddigt minne blott, en strandsatt vagagond tycks vara mitt ödes lott.

Mitt paket som försvann på posten har kommit till rätta, det har legat där hela tiden.... han hittade det bara inte förns nu..(oj vad smart )
har precis fått det nya paketet jag beställde.. fast det skickades hem till mamma för hon har en brevlåda.. .. så inte paketet skulle komma bort igen tänkte jag....

Jaja mer paket till mig! men jag gillar inte posten!


Är tvär förkyld.. :(

har slarvat bort ett brev som var för stort för brevlådan :( ... tack bra.. hoppas det kommmer rätt tills imorgon..